Sector/Pilgrim om: Loa
Loa (smaka gärna lite extra på namnet). Vidrigare man på den svenska kändishimlen finnes icke med ficklampa.
Citerar honom från tidningen café, där han klädd i en kritstrecksrandig skjorta, pullover och blazer, sitter och dricker café au lait med en uråldrig fransk renässansbok i handen.
Vilken är din största motgång?
”När en polsk handikappad flicka som jag engagerat mig i blev utslängd från Sverige – efter flera år av god rehabilitering och habila insatser i skolan”
(Självcred sökes?)
Vilket är ditt värsta kok stryk?
”När jag var liten och gjorde något bus och far sade mycket lugnt. ”Loa, du förvånar mig”
(Bo Hellgren?)
Vilket är tidernas bästa filmcitat?
Ur filmen I hetaste laget – ”Ingen är perfekt”
(Hmmm…jo…riktigt jävla bra, Loa. Djup, tvetydig, dramatisk och riktigt underfundig kommentar.)
Och här bjuder jag på det allra värsta svaret av denna pompöse operettpatét.
Vilket är det märkligaste rykte du hört om dig själv?
”Att jag köper mina sidensjalar i Milano”
(No comments necessary)
Men det vore dumt att helt avfärda honom som en man med extremt tunnel-von-oben-seende. Killen är ändå en sällsynt relik av ett svunnet Sverige. I och för sig ett Sverige som kanske inte ens existerat annat än i Loas huvfud, men ändå. Frisk fläkt. Och as. Han är mycket av allt möjligt. Vilken annan operaartist har så fruktansvärt aktivt försökt svärta ner sin egen kulturstämpel genom att lira i Lilla Jönssonliganfilmer eller bränna av kalkonschlager i Symfonin? Och kommit undan med det. Han ska ha liiiiite, liiiiiite cred. Men det är fan det lilla.
