Jag har pressis fått barn, så tro inte att du är nåt.
Central göteborgsk coffeshop 16.53 Onsdag.
Tre flickor i övre tonåren diskuterar vilt, högt och ohämmat bredvid mig angående möjligheten att våldta en kille. Hur får man upp den? Behövs Viagra? Står den då direkt? Måste man värma upp honom? Skulle man välja nån som var snygg och slå ner honom eller kanske droga honom? Skulle man välja en spinkis och brotta ner grabben? Frågorna flyger och skratten avlöser varandra. Trots 30-40 panini-slukande gäster, (mestadels gravida kvinnor eller alldeles för nöjda nymammor) verkar samtalet inte väcka något större anstöt eller ens intresse hos åhörarna. Flickorna äter pastasallad, dricker latte, har vita stickade mössor och trivs.
Ponera att rollerna skulle vara omvända. Tre målbrottskämpande pojkar som köper en liten cola och vägrar ta av sina jackor, diskuterar på samma sätt belägringen av en motvillig flicka. “Haha, jag skulle rycka henne i håret säga, now your only mine, bitch”
Chockade blickar – viskningar – rykten - RAMASKRI – vakter - polis – socialen – terapi – vuxenstöd- rehab – utredningar – fritidschefer.
Ord som poppar upp i skallen, när de stora antalet barnvagnsförare hör vad som debatteras i hörnet. Lyssna på dem, LYSSNA PÅ DEM. En mamma blir två, tre växande bebisar blir sju och tillslut är de unga, mopedmeckande ford-kepsarna omringade av upprörda och frustande livmödrar. Saliven haglar och rummet doftar uppfostran när ägstocksmobben tillrättavisar pojkarna som minskar i hållning och blir allt rödare om kinderna ju fler gånger ordet “föräldrar” kastas mot dem. De tvingas ut ur lokalen utan att ens ha druckit hälften av sin 18-kronorsläsk. Det snöar och de kommer aldrig gå på café igen.
