1990 nånting

Stockholm 12.14, Burger King

Sitter och avnjuter en Angus: Bacon & Cheese (aktad på burgarfronten) och blickar ut över människogyttret på Kungsgatan. Utanför mitt bås vid ett tvåmannabord sitter en äldre herre och läser DN. Han ser ut som karikatyr av någon slags kamrérstyp, komplett med polerad, småkrullig sidbena och monokelliknande glasögon. Ytterrock av god standard och med skräddarsydd kostym under. Hans uppsyn förklarar: Ni ska alla veta förbannat mycket hut.  Han börjar bli färdig med maten.

In sländrar en liten satt invandrare i stil med Sascha på Tv4. Kanske en något burdusare uppsyn, lite som om han skulle hem direkt efter maten och slakta och grilla ett lamm. Som en slags dessertkebab. Han upptäcker Kamrern och ser att han ät på väg att gå.

Med en jävla femårings motorik formligen ”rullar” han fram och frågar om det är ledigt. Han passar samtidigt på att välta hela sin egen bricka och Kamrerns kvarvarande rester över bordet och på mannens välstrukna kostymbrallor. Kamrern far upp i givakt och bara gapar. Men kebaben har fokus kvar på den mat som fortfarande ligger kvar på bordet. Utan att lyfta blicken slår han sig ner och börjar plocka i sig. Kamrern gapar fortfarande och försöker under några riktigt smärtsamt långsamma sekunder att få tyst ögonkontakt med ”bollen” men lyckas inte. Han går iväg, tyst och skakar på huvudet. Möjligen skriker han i sitt huvud att han ska rösta på SD 2010.

Bollen fortsätter sin lunch som om inget hade hänt.