Att trivas i lila
Det råder ingen tvekan om att Brogrens trivs. Men vem trivs mest? Är det den polske sexturisten uppe till vänster? Eller hans adept till höger? Kanske det 16-årige konståkar-esset på nedre raden? Eller hans nyblivne blonda fru? Nej. Det är självklart Brogren själv, som står och jäser i Lindhts frisyr, ivrigt påhejad av sig själv under parollen: trind och glad. Det är ingen slump att albumet heter frestelse. Något herr Brogren givit vika för mer än en gång, och kanske orsaken till att titeln var tvungen att tryckas upp två gånger. Tydlighet och mat. Viktigt.
1978. Punkens år. Thåström ödelägger Rågsved med skrikande gitarrer och punkiga pannband. Men det tar herr Brogren föga notis om. Han står i klädateljén och plockar ihop en idiotmix av vitt, lila och guld. Fan va glammigt. Orkestern tar okritiskt på dem och känner sig som lyxiga trattkantareller. Men var ska de ta bilden? Brogren tar ännu ett alldeles för snabbt beslut. ”Fan, ta gillestugan där borta. Den matchar bra”. Ridå.
Aktivt leverne
(Helt sjukt att det här företaget har vunnit priser men i alla fall)
Är du äventyrlig? Rättar du in dig i ledet av adrenalinstinna basejumpers? Eller gillar du bara att balansera på vägräcken? Då söker vi din plånbok!
Vi har uppfinningen för dig som är född med ett korrekt antal tår och med smak för det lite farliga. Titta in hos oss genom att klicka på följande bokstäver: Jättepatetiskaskor
Frågestund
På grund av det enorma intresse kring 1990-gruppen har vi nu bestämt oss för att ha frågestund. Fråga oss vad ni vill och vi lovar att svara ärligt!
Göteborgsvarvet
Alltså. Visst, NY eller Boston Marathon, OS eller VM, men fan inte Göteborgsvarvet. Där gör man inte såhär. Man bryter. Oavsett hur mycket träning som ligger bakom. Den här killen kommer att han den här skiten insmord på kroppen i minst tio års tid. Om inte fysiskt så mentalt. Han kommer aldrig att kunna gå på ett barnkalas, svänga loss på ett dansgolv, sola, gå ut med hunden eller hålla ett föredrag på firman. Utan att ett odör/bajsskämt kommer att ligga på lut. Det oerhörda i att utsätta sig själv för det och att spjärna emot med ett ”jag har tränat länge, jag ska i mål” bör kanske respekteras. Men definitivt vårdas. På klinik.
Världens mest onödiga trick
Visst, killen har en talang och en jävligt udda sådan. Den är ju självklart helt oanvändbar; på sin höjd ett freakat party-trick. Problemet är att mannen går ut så stenhårt i lanseringen av sig själv och sin förträffliga talang. Mycket, mycket tragiskt. Det här är ju till och med betydligt mer underlägset än att som Villa Medusa-Godzilla ”göra media” under några månader, köra upp helor sprit i rektum och skriva autografer (för vad!?) som kändis-bartender. Ögon-mannen, och hans försök att göra jippo av att se ut som om han var på väg att trycka ut årets skitkorv, påminner mycket mer om exempelvis Tomas Lundman. Han som sitter i landslagströja och duttar en fotboll i några timmar på spridda gallerior i landets minsta/sämsta kommuner. Och slår sitt eget världrekord med några sekunder varje gång följt av att en allt mindre publik hövligt bjuder på en ”varm” applåd och att ett trött kommunalråd lämnar över något överblivet från M-blommor.
Ögon-mannen – snart i ett köpcenter nära dig.
Wink, wink
Citattecken-industrin exploderade i slutet av 90-talet när det på bred front blev var mans vardag att slänga iväg en air-quote kring diverse tveksamheter. Främst tack vare idogt användande i bög-kretsar där man ironiserade kring fula plastväxter och senaste bröstvax-produkten. 2008 har det spunnit så många varv att det nu utvecklats till en rejält kokande gryta av missförstånd. Och det kan kosta. Sitter du på företag (som Blomman frågade Ola Exet en gång i tiden) ska det fan till att du tänker till några gånger innan du pumpar ut dina budskap. Annars går det så här:
Man blir ju lite smått tveksam på damernas kvalitet. Och på hur jävla sköna säten de egentligen har på Gunillas Buss:
Man måste älska SPAM, episod två
Som vi tidigare berättat vimlar det av SPAM på alla tänkbara och otänkbara platser. Jag har tidigare visat godbitar ur min mailbox, men den här bloggen får också en del. Det finns ett system som sorterar bort all SPAM, men vi kan fortfarande se inläggen, vilket är en jävla tur.
Det finns bara knappt 70 SPAM-kommentarer, men man måste älska dem;
”keep still gay fetish site”
”free gay rape streaming”
”live sexy bagdad”
”post my nude wife”
Med andra ord. En hel del kinky som jag kan gotta mig åt, utan att ni kan se länkarna.
Det känns ändå orättvist att kalla det ”Skräppost”, med tanke på att de ”riktiga” kommentarer vi fått inte är i närheten av den komik som dessa kan bjuda på.
Den dagen inte SPAM uppskattar mitt bloggande, då slutar jag. Until then… Keep it up!
Äntligen
Så minns jag Min Punkt SE:
* Som en marginellt bättre tidning än 3:an
* Nyhetschefens inledare ”Godmorgon Stockholm” där det allt som oftast handlade om att han var sjukt sugen på ännu en supar-trip med valfri baltkryssare
* ”Artikelserien” Hammarby kväver sina hockey-ungdomars träningstider pga av en skuld på 3400 kronor. (En vänlig privatperson hostade upp slantarna och poserade stolt i tidningen men fick inte beskedet att det nu bara fattades 3396600 kronor som skulden egentligen legat på)
* Den riktigt brunt trötta sucken man alltid möttes av när man ringde och faktakollade deras toppnyheter
* När en galen afrikansk utdelare av skiten stod och skrek ”Har ni läst sidan 5!?!?” samtidigt som han dansade ohämmat vid Åhlens.
* De tomma Metro- och City-boxarna som trängdes med den sprängfyllda Punkt SE-boxen vid Telefonplan.
Tack för två tunga år av trams, vi ses aldrig mer.
