1990 nånting

Som tidigare bekant översvämmar inte 1990 av besökare. Vilka slags besökare vi har är inte helt lätt att veta, men vi kan få en liten hint genom det intelligenta verktyg finns inbyggt i bloggen. Där kan man se vilka sökord besökare angett för att komma hit. Här är dagens;

True story.

Jag rankar den som en av de vassaste serierna någonsin. Men när jag snackar om den är det egentligen bara fram till den tredje säsongens mitt jag menar. Sedan hände något.
Jag känner mig mer än smått jävla osugen på kommande femte säsongen. Fjärde var verkligen en smärre katastrof när man ser tillbaka på den (vilket jag ogärna gör).
Problemet är att det blivit någon slags version av Vänner där varje avsnitt egentligen fungerar självständigt, utan längre genomgående story-lines. Avsnitten är nu bara konstruerade för att locka fram lite fniss och för att plocka billiga poänger på karaktärernas personligheter. Tydligaste exemplet är Drama som sedan länge är en parodi på sig själv.

I första säsongen fanns ett helt annat tänk med hela uppbyggnaden till Queens Boulevard och med små stickspår som Dramas kamp för överlevnad i c-skådisfacket eller E’s problem att bli taget på allvar i branschen. I andra blev det om möjligt ännu snyggare, sett över flera avsnitt, när Aquaman blev ett slags symbol för hela Vinces vara eller icke vara som kåt filmstjärna. Tyvärr pissades mycket av den nerven bort när Vince i stort sett blev ekonomiskt oberoende efter succén i tredje säsongen. Och även om man lyckades hålla tittarna lite på halster i jakten på Medellin, var det här problemen började.
I andra halvan av tredje och hela fjärde säsongen har i stort sett alla avsnitt gått ut på:

* Vince får problem men löser dem genom att säga ”We are all good, think about it!”

* E springer runt som en besserwisser, pratar om hur bra han är på att slåss och får rätt i slutändan av alla beslut han tar.

* Drama och Turtle hänger vilket slutar med att Drama gör bort sig och Turtle suckar.

* Ari slänger ur sig kvickheter i samma tempo som Persbrandt spyr ur sig ”coola” repliker i de patetiska Beckfilmerna.

Det ultimata lågvattenmärket var när Vince ”vägrade” åka till Cannes om inte alla i gänget fick plats på samma plan. Och därmed riskera att missa sin promotion av Medellin som han satsat alla sina pengar i. Att Turtle skulle anlända EN dag senare var tillräckligt för att riskera allt. Vad händer? Oj, Kanye West dyker upp med en fulltankad Boening och kan absolut tänka sig att omdirigera sin rutt från London till Cannes.
Fy. Fan. Vad. Dåligt.

Min lösning på problemen:
Frys produktionen och ta upp den om tjugo år. Vince har nu blivit en excentrisk och pretentiös teaterskådis och vill inte ”ta” i filmbranschen. E jobbar som agent men har bara klienter i C-facket. Drama vänder burgare på Burger King och bor tillsammans med en rysk mail-order-bride. Turtle driver en hyfsat framgångsrik bilfirma och Ari är fortfarande bara Ari.

Känns som ett värdigare avslut än att göra ännu en omgång avsnitt på tomgående.

Jag hade skrivit ett helt jävla inlägg, men det går ju inte skriva i det här kuk-programmet. Hela skiten försvann och jag pallar inte skriva om helvetet.

Inlägget i korthet. Buckla infekterar sina visdomständer för att utmana Lindt i tävlingen ”Lookalike: Giggity!”.
Kul.

Samtidigt utser han sig själv till vinnare av tävlingen ”Lookalike: Schulman!”

Firandet sker på hemlig ort med släkt och ytligt bekanta. Källor har dock läckt ut att BBQ Chips och mellanmjölk står på menyn och en utskriven artikel, ”Kom i form på tre veckor”, från Aftonbladets nätupplaga finns som fri lektyr för gästerna.

Fitta om detta inte kommer upp…

Komikern Adde Malmbergs rygghår bryter sig loss från ägaren. Nu ställer det upp paralellt med Adde i komiker-SM.
– Jag är trött på hans skämt, säger Rygghår.

Rygghåret har länge känt sig illa behandlat, inklämnt bakom kavajslag och indränkt i svett. Måttet är nu rågat.
– Han snackar så jävla mycket skit om mig. Är det inte skämt om tråkig uppväxt så är det plumpa övertramp på mig, säger Rygghår.

Han har även varit i kontakt med viss könsbehåring och Malmbergs mustasch för att skapa en bredd i aktionen.
– Förhandlingarna med penum har gått lysande men det är krångligare med mustaschen som har ett annat kontrakt och är livrädd för att tappa sitt varumärke.

Vad kommer du att prata om på SM?
– Det blir en del igenkänningskomik kan jag lova!

1990nånting har förgäves sökt Adde Malmberg för en kommentar.

Var ute på fältjobb under gårdagen. En klassisk enkät där 5 random stollar svarar på någon petitessifierad fråga av typen ”Är det rätt av Uffe Larsson att gå ner i vikt?”
Efter 4 relativt vanliga scenarion med ’intetsägandet’ som nyckelord är det dags för dragaren. En lite större bild, gärna med flera människor. Jag och fotografen hittar en riktig jackpot. Vid fontänen utanför Norra Latin sitter en danslärarinna och 3 elever i 10-årsåldern. Hon vill inte ställa upp men dansöserna skriker ”Joooooo! Kom igen!” några gånger för mycket för att hon ska kunna backa. Fotografen spänner pekfingret och börjar fyra av bilder, jag står bredvid.
Plötsligt känner jag att något nafsar mig i gumpen och vänder mig om. Där står en påtänd afrikan och visar upp en rejäl tandglugg och lite illa ansat ansiktshår. Följande konversation utspelar sig:

Afrikanen (A): Heeeeey maaaan! Levis? Niiiice!
Pilgrim (P): Sorry?
A: Levis? No? Niiiice fit man!
P: Ok? Thanks…
A: Talk Swedish? Svenska?
P: Ja. Vill du prata svenska?
A: No I need twenty. Money.
P: Twenty?
A: Ten?
P: Ten?
A: Twenty.
P: What are going to do with that?
A: Buy hamburger.
P: Haha ok sure (ger honom en tjuga)

Afrikanen tar emot tjugan med en mordisk blick. Innan han byter tillbaka till det påtända leendet.

P: What are you doin today? Out in the sun?
A: Haha yeah, I love sun. Not winter?
P: Is that a question?
A: I love the snow, and nature.
P: Nature?
A: Yeah snow and natuuuure!

Afrikanen berättar att han är från Afrika. Jag frågar var i Afrika och han berättar att han kommer från Afrika. Sedan flyttar han fokus från mig och riktar in sig på en av de 10-åriga flickorna. Han går ner på knä och kysser hennes hand. Jag skriker inombords till fotografen: Smäll nu av 200 bilder. Men han tittar bara på mig och väser: Ta bort den där. Nu!

P: Ok nice meeting you, take care.
A: No. Yes. Hahaha. Byeeee!

Moral: Man börjar förstå varför det hängde så mycket afrikanska masker hemma hos Sector Plir en gång i tiden…

Självmordsraten är högre. De är inte lika brunbrända.  Mer än 28% har Jolt Cola som favoritdryck. De tror Elvis är en känd präst. De tror att moderkakan sitter bredvid moderkortet. De är tjockare. De klagar till elevrådet om det inte finns trådlös uppkoppling i matsalen. De tror att EU är fejk. De tittar inte på en tavla om den har dålig upplösning. De ”lollar” sin farmor.

90-talisterna är samhällets kaktusar. Slår ifrån sig allt.

De talar ett språk som inte finns och lever ett liv som kan sparas i ett usb-minne.

Och de tror att vi på något sätt tar dem eller kommer kunna ta dem på allvar.

En av 19.000 liknande annonser på Blocket:

Pris: 1 337:-

Typ: PC-spel & Onlinespel

Kungälv: Visa var

Tillbaka i Sthlm efter en blixtvisit i Götet. När P af Lunas ringer och hintar om ”bloggfest” under fredagen är det bara att boka biljett. Det är så det funkar.

Statens Järnvägar tar glatt emot mig på sin hemsida. Här står tiden still och väntetiden är ”relativ”. De hymlar inte heller med fruktansvärda ockerpriser utan erbjuder så gärna nära 5 timmars ont i röven för hutlösa 940 pesetas. ”Vadå!? Det är ju miljövänligt!”, kraxar dem.

Rullar man in i flygets underbara värld handlar det istället om 45 minuters njutning för 500 kronor. Dessutom: en fårostmacka, lite juice och kaffe toppat med en läkeroask. Svårt val?

Framme. Sector Plir rullar upp, skräddarsydd, med sin nya frisyr (Henke Ljunk -97) och en folköl i handen. Här vankas det ”fan utgång alltså” och lillebror till åren, storebror i sinnet: Lunas, svidar om till brat. Fint att också få sig en dos av mr Bee You Cee Kay Ell Ey som trycker inne i ett hörn av lägenheten med några vinylsinglar och ett outömligt förråd av röd mjölk.

Sector Plir visar prov på fin framförhållning när vi når avenyn kl 2.30 i jakt på ”en uteservering”. Det blir ett sexpack på 7-Eleven och buss hem igen. Fin kväll.

Dag 2 med Sector. Han är nästan omänskligt övertänd när han under tidig förmiddag brat-dansar runt till tonerna av någon vedervärdig turk-techno endast iförd den klassiska outfiten: T-shirt, kalsonger och skitiga fötter. Lunas är mer stillsam när han lägger några extra minuter på ”att få till” hur jag rullat upp mina skjortärmar. Han luftar även förslaget att ”röka bort ett paket cigg på turistbåten paddan”. Blir tyvärr inte av. Istället blir det en och annan pils på diverse hak. Plir har oskarp blick redan när han fotar Lunas badandes i en fontän under eftermiddagen men intar ett närmast oigenkännbart tillstånd när han några timmar senare sitter och skaver på Johannebar och försöker få grepp om vad ”den smale Ali” pratar om innan han beger sig in för att ”intervjua” en Jack Vegas-maskin.

Resten av natten är lite oklar. Vi hamnar mitt i vilda västern på Lounge, får hjälp på McDonalds toalett av två döva chilenare, säljer en hittad mobil för en femhundring till en galen taxichaffis och firar hemkomst med ett krossat glas och en Big Tasty-insmetad soffa. Att hänga med Sector är att förboka en plats till insikt. Alltid.

Jake Shears, sångare i Scissor Sisters.

Den inneboende massmördarblicken.

Jakes ögon förklarar: Jag är såååå nära att strappa på mig ett skärt brottarlinne och ge mig upp i ett kyrktorn i sällskap med mitt ”super awesome”, läderinklädda maskingevär och bara ”böga ur”. Gärna till tonerna av the Greatest hits by WHAM! och några paket mini-keso. Hell ya! Go Nuts!

Shirley Phelps Roper, fundamentalist.

Den ängsvåta glansblicken.

Shirleys ögon förklarar: Jag har nu konfererat med alla mina jag och kommit fram till några härligt farfetchade idéer om hur man skulle kunna tolka bibeln.

Peter Settman, Programledare.

Den obekväma frågeblicken.

Settmans ögon förklarar: Vad i he.. hände nu? Backa bandet, jag hängde inte med. Vad sa han? Vi pratade om Så ska det låta… eller?

Trycker så gärna på ”Xenu-knappen”…

Konstigaste ”filuren” i sago-historien: Gamla testamentets Gud. Vidrigare åbäke har sällan skådats.

En totalt maktgalen idiot, helt besatt av sexuella tvång och av sin egen förträfflighet (som inte är diskutabel). Ett småsint, avundsjukt kontrollfreak. Han sysslar med etnisk rensning och folkmord, är uttalad rasist och homofob och en toalettdoppande mobbare av rang. Hans enda egentliga gåva till mänskligheten verkar vara att kunna variera alla de straff han har planerat för diverse ”otyg” som till exempel ”att äta klövdjur”(!?). Han påminner mest om en försupen arbetarfarsa på 50-talet som iförd brunfläckig brynja slentrianmässigt sliter av sig bältet för att pryla hela familjen.

Han har bara släppt en enda bok (lathet) men har ändå ett psykotiskt följe vars källkritiska ögon dragits ur redan vid födseln. Och det kan han väl få ha, så länge de håller sig i skinnet.

2007 bombade snuskskägget Ken Ham upp det osmakliga ”Creation Museum”. Ett ställe som visar hur bibeln är vetenskapligt verifierbar (vilket den def inte är). Ett mycket märkligt tilltag där adam och eva trivs tillsammans med dinosaurier. Skiten gick loss på 27 miljoner dollar som den kristna pungen genast lassade upp.

Problemet ligger i att många barn aldrig utsätts för annat än vad som står i bibeln. Från ung ålder är de fast i ett vansinnigt sätt att tänka. Och de blir bara fler och fler. Tillslut kommer den utbildade världen stå handfallen när alla maktens män tror att de uträttar ”en gubbe med skäggs vilja”.

Kolla bara på dokumentären Jesus Camp. Där en massa av små, indoktrinerade, tungtalande barnfreaks står och kladdar på en pappfigur av George Bush. Samme Bush som kallar USA ”one nation under God” och går rakt in i Irak med den övertygelsen. Att den ”allvetande” guden inte kunde berätta att det inte fanns några massförstörelsevapen där eller att USA:s författning är byggd på sekulär humanism (med vissa vapeninslag) är obetydliga detaljer. Tydligen. Det börjar bli otäckt nu…

Scientologerna tar vi en annan gång…

Min mailbox har ett inbyggt SPAM-filter, vilket gör att samtlig SPAM hamnar i en mapp called ”Skräppost”. Då och då sätter jag mig och läser rubrikerna på dessa mail. I dagsläget finns 300 brev och en hel del godbitar… Låt mig bjuda på några favoriter;

”Overweight people will make you $6,000 each month!”
”Hey Dude! Your little soldier hates you”
”Become a super-hung giant”
”Why wait, buy today – get hard tomorrow!”

Den som tar priset som den mest älskvärda måste ändå vara följande;

”Transform your small penis into an purple-headed demon!”

Got to get!