Europa
Svårt att sammanfatta närmare tre veckor i husbil tillsammans med fyra andra män men här kommer ett taffligt försök.
Vägen mot Skåne gick knackligt. Bill och Pilgrim hade dåligt med sömn i huvudet och resan blev lång. Vi hade räknat med 5 timmar. Det blev nästan 9. Väl framme hade vi kört ungefär 90/10 var (Bill gav allt men det räckte bara till 10). 30 min sömn i Lund och så på’t igen. Ner till färjan mot Rostock.
En usel båt, designad -93, bjöd på slafsig äggröre-frukost för hutlösa 110 spänn. Ingen njöt. Truckers och elux-arbetare trängdes ikapp vid relingen och heltäckningsmattan dominerade alla lagdelar. Fruktansvärt.
Redan på det här stadiet utmärkte sig mannen som kom att slå an tonen för resan: Mr Anusgren. Han öppnade med att sträckläsa husbilens manual. Fortsatte med bilens försäkringspapper och avslutade med att somna på däck, med en bok som huvudkudde. När Autobahn öppnade sin vulva några timmar senare tog han kommando med orden: ”Det är nog bäst om jag kör”. Han släppte inte ratten förns vi landade i Sverige igen.
Annars kom resan mest att handla om priser. Och framförallt matpriser.
Anusgren åt allt som oftast upp sin mat (efter idogt prutande) först och satt sedan och stirrade på oss andra i hopp om att någon skulle göra ett misstag. Kanske tappa något på bordets ingemansland eller kanske lämna något på tallriken som kunde skänkas. Klimax inföll i Tyskland när Pilgrim blev regelrätt utskälld för att han inte på förväg hade berättat att det skulle bli något över av hans tzatziki. Nu fanns ju inget kvar att dippa! (Även om Anusgren gärna åt ändå).
På Camp Sweden köptes ingen mat men det hindrade inte Anusgren från att ta en använd tallrik och be om backning. Inte heller någon öl köptes, men på nåt sätt blev ändå mannen full. Obegripligt. I Slovenien lackades det ur på att en pizzaslice, som trots en enorm storlek, gick på ”hutlösa” 20 kronor. Minst 5 kronor för mycket! dundrade Anus och krävde att nån annan köpte en först så att den åtminståne kunde bevisas vara god.
En stackars 15-årig sommarjobbare på ett tivoli blev beskylld för ocker när han krävde 10 kronor för 10 minuters hoppborg (Anus fick ner det till 7 kronor).
Och så fortsatte det. Men det fanns också ljusglimtar på resan:
Att ta en kall Weissbier till Turkiet-Portugal tillsammans med ett tyskt fotbollslag från de lägre divisionerna i deras klubbhus, var en. Att uppleva Sverige-Grekland på en takterass på Camp Sweden, en annan. Och icke att förglömma:
* Bergen kring Innsbrück
* Venedigs glass
* Gratis-pizzan från Italiens skönaste restaurangägare
* Sloveniens gypsy-camping och bartendern som älskade Ravelli
* Portorozz pirer
* Slagsmålet efter en lokal beach-konsert
* Ölpriserna
På utelistan: Tyskland. Lär er engelska. Sluta dubba era filmer. Och skippa korven, magväskorna och attityden.
