1990 nånting

Du sitter i ett svinkallt bussbås. Du fryser, skakar. Tillbaka till verkligheten nu, skärp dig. Du samlar dina tankar. Försöker få allting på plats. Du har alltid gillat siffror. Nummer 1. Vad är det värsta som kan hända? Polisen, häktet, rättegång och så in. Igen. Du känner kylan mer än tidigare. Du känner dig besegrad. Dovt i bakgrunden hör du de svaga polissirenerna.

En vecka tidigare.

Du öppnar dörren. Lukten först. Alla hem luktar annorlunda, till och med ditt eget har en. Du märker den. Gillar den inte.
- Hallå?
Inget svar.
Allt är nedsläckt. De måste vara ute. Du går in, packar upp, tar en tur till övervåningen, glömmer varför, går ner i soffan och slår på tv:n. Du zappar otåligt och förstrött, gjort det förr.
Du hör dörren.
- Hallå?
Du känner kylan. Greppar handtaget. Reglerar fingret. Inga misstag.
- Älskling?
Första ljudet får dig att rycka till. De är redan döda, du fortsätter.
Snabbt nu. Inga misstag. Väska, vapen, torka tv-dosan, ut. Du har gjort det förr, kommer förhoppningsvis göra det igen. Om inte annat på söndag.