Göteborgsvarvet igen
Vi har redan skrivit om mannen som vägrade bryta Göteborgsvarvet efter att ha skitit ner sig. Här förklarar han själv hur han tänkte. Och vi hade tydligen fel: Det VAR värt det.
Eller som han själv säger: ”In med träpinnen i munnen och kör.” (?)
The C-sons
Ännu en dagens fråga till handlingarna. Denna gång med ett fantastiskt gästspel. Bröderna C-son gör upp med Sveriges mest patetiska sport. Den som inte skrattar blir vald sist på gympan.
Övrigt sprängstoff: Från mitt kontorsfönster ser jag rakt ner på en innergård tillhörande en hyreskoloss i smutsgrå färg och slitna fönsterkarmar. Vid ett murket träbord sitter en familj på några illa tilltyglade plastmöbler. Mor klär sig i helsvart linne och cameo-pants. Foppatofflor till. Hon är trind men verkar inte särskilt glad.
Pappan är något mer vältränad och lökar loss i bar överkropp. En röd-grön tatuering pryder i stort sett hela ryggen och framför honom på bordet har de ställt minsta barnet, kanske 1, högst 2 år.
Äldste sonen, runt 7 år går omkring på gården. Han har bara badbyxor på sig. De har halkat ner en bra bit och han blottar en svettig röv, modell större. I handen har han två, vad det verkar, urdruckna ölburkar. En förmodad födelsedagspresent från farsan sedan tidigare. Alla ser nedstämnda ut.
Svensk sommar på en grusbeklädd innergård 2008 blir inte bättre än så här. I Motala.
Haren, Tuppen och Läderlappen
Stenungssundsposten berättigar sin existens med den här artikeln. En mening, fullproppad med info. Det är en konst att få in mycket info på lite plats. Men en ännu större konst att få in allt i en lång rad, utan punkter eller komman. Grym läsning!
I övrigt: 1990nånting var på bio igår. The Dark Knight. Grattis till oss!
Filmen tar vid där Begins slutade. Det inledande bankrånet är en Sexa. Av Fem möjliga. Äckligt snyggt filmat, agerat och uppbyggt. Och Heath Ledgers, på förhand överhaussade insats, är nästan värd alla skriverier. Realismen, som saknades lite grann i Burtons Batman och totalt försvann i Schumachers, återfinns här i multum. Att en miljardär åker omkring i en plåtbil större än en stridsvagn utklädd till fladdermus känns helt plötsligt logiskt. Lika logiskt som att hans antagonist i godan ro avfyrar några bazooka-salvor från en skenande lastbil. Hela tiden med ett enormt clowngrin fastklistrat i sitt sminakde ansikte. Betyget måste nästan bli en Femma. Åtminstone för sin genre.
För oss som växte upp med Kazoom-Schabrak-Zap!-Läderlappen, då spelad av Quahogs borgmästare Adam West, är det här befriande bra. Eller som Tuppen sa efteråt: Verkligen inte min typ av film men den var ju faktiskt jävligt grym!
Se den, ät den, skit den. Eller nåt…
Campingliv
Ringde upp en ökänd campingägare för att kolla av hur det stod till med säkerheten hos honom. Enligt Räddningstjänsten fanns där godsaker som:
* Över 100 meter livfarliga kablar utan jordfelsbrytare
* Inga brandvarnare i stugorna
* Inget tillstånd för att ha gasol
* Ruttna träd som kunde klappa ihop när som helst
* Diverse andra el-problem
Följande konversation utspelar sig.
Pilgrim (P): Det var ju ganska mycket han hade åsikter om.
Camping-ägare (C): Ja det var fan vad han hittade småskit.
P: Hur ser du på anmärkningarna?
C: Larvigt.
P: Men 100 meter livsfarlig kabel, det är väl inte så bra?
C: Nej men de ska ju alltid hitta nåt o gnälla på.
P: Kommer ni åtgärda det?
C: Ah vi har ju snackat lite om det.
P: De andra el-problemen då?
C: Äh, jag tar inte så allvarligt på det där.
P: Ok? Så ni kommer inte åtgärda det heller?
C: Det gör vi säkert. Eller… det antar jag.
P: Elskåpen som det var fel på då?
C: Ja det är ju två skåp som är åt helvete. Men det får va så länge.
P: Annars då… Sköter sig Camparna?
C: Nej det är ett jävla folk, gör som dom vill. Jämt. Framförallt kör en jävla massa ungar runt på moppe här. Jag har satt upp sex skyltar men de bara skiter i’t. Förjävligt.
Ridå. Lagun. Bastuba.
Gräset är grönare på andra sidan.
Byxelkroks Hamn Onsdag 21.30
Tänkte inta ett stycke rusdryck på den genuina hamnpuben och beställer en mexikansk guldsyra kallad Corona. Bartendern är en ung man som verkar trött och ser ut som en medelålders kvinna bakifrån, med ring i örat och den patenterade Gessle-frisyren. Felfärgat och tunntoppat. Han glömmer den lilla slicen lime som enligt lag skall tryckas ned i flaskhalsen. Detta uppmärksammar en 30+ kvinna bredvid mig som på bred småländska påpekar detta och Bar-boy-Gessle, trycker snabbt ned en grön munsbit. Kvinnan luktar husvagn och studsmatta, men är dock mången gång vackrare än sin dialekt. Hon ler och frågar va-ja-gö-hää-da (översatt vad jag gör här då?). Jag berättar lite löst om min vardag och tänker mig henne endast iklädd ett frukthalsband på en höstack.
Samtalet glider över på musik när hon ser en stor tavla med Stones på väggen.
- Vad heter den där mest slitna gubben, säger hon och pekar på mannen i mitten av bilden.
- Keith Richards, svarar jag.
- Han ser helt galen ut, kan de verkligen spela fortfarande?
- Jodå, jag såg dem på Ullevi föra året.
-Okej…var dem bra då?
- Absolut. De har mycket energi kvar.
- Jaha, men alltså var dem lika bra som typ Ledin live.
- Ehh…nej…nej…inte alls. Inte alls som Ledin.
Platå. Ridå. Bidé.
1990nåntings besökare – en serie om män
Som Lunas tidigare rapporterat kommer folk hit på allsköns vägar. Hittills har sökorden ”Håriga fittor” genererat många glada (troligtvis) män till sidan. Men nu har en ny utmanare gett sig in i tävlingen. Sökordet lyder:
”eskorttjej Örebro”
Det är fortfarande okklart om denne man kommer igen eller bara var på blixtvisit. I vilket fall: Välkommen!
/Redaktionen
Europa
Svårt att sammanfatta närmare tre veckor i husbil tillsammans med fyra andra män men här kommer ett taffligt försök.
Vägen mot Skåne gick knackligt. Bill och Pilgrim hade dåligt med sömn i huvudet och resan blev lång. Vi hade räknat med 5 timmar. Det blev nästan 9. Väl framme hade vi kört ungefär 90/10 var (Bill gav allt men det räckte bara till 10). 30 min sömn i Lund och så på’t igen. Ner till färjan mot Rostock.
En usel båt, designad -93, bjöd på slafsig äggröre-frukost för hutlösa 110 spänn. Ingen njöt. Truckers och elux-arbetare trängdes ikapp vid relingen och heltäckningsmattan dominerade alla lagdelar. Fruktansvärt.
Redan på det här stadiet utmärkte sig mannen som kom att slå an tonen för resan: Mr Anusgren. Han öppnade med att sträckläsa husbilens manual. Fortsatte med bilens försäkringspapper och avslutade med att somna på däck, med en bok som huvudkudde. När Autobahn öppnade sin vulva några timmar senare tog han kommando med orden: ”Det är nog bäst om jag kör”. Han släppte inte ratten förns vi landade i Sverige igen.
Annars kom resan mest att handla om priser. Och framförallt matpriser.
Anusgren åt allt som oftast upp sin mat (efter idogt prutande) först och satt sedan och stirrade på oss andra i hopp om att någon skulle göra ett misstag. Kanske tappa något på bordets ingemansland eller kanske lämna något på tallriken som kunde skänkas. Klimax inföll i Tyskland när Pilgrim blev regelrätt utskälld för att han inte på förväg hade berättat att det skulle bli något över av hans tzatziki. Nu fanns ju inget kvar att dippa! (Även om Anusgren gärna åt ändå).
På Camp Sweden köptes ingen mat men det hindrade inte Anusgren från att ta en använd tallrik och be om backning. Inte heller någon öl köptes, men på nåt sätt blev ändå mannen full. Obegripligt. I Slovenien lackades det ur på att en pizzaslice, som trots en enorm storlek, gick på ”hutlösa” 20 kronor. Minst 5 kronor för mycket! dundrade Anus och krävde att nån annan köpte en först så att den åtminståne kunde bevisas vara god.
En stackars 15-årig sommarjobbare på ett tivoli blev beskylld för ocker när han krävde 10 kronor för 10 minuters hoppborg (Anus fick ner det till 7 kronor).
Och så fortsatte det. Men det fanns också ljusglimtar på resan:
Att ta en kall Weissbier till Turkiet-Portugal tillsammans med ett tyskt fotbollslag från de lägre divisionerna i deras klubbhus, var en. Att uppleva Sverige-Grekland på en takterass på Camp Sweden, en annan. Och icke att förglömma:
* Bergen kring Innsbrück
* Venedigs glass
* Gratis-pizzan från Italiens skönaste restaurangägare
* Sloveniens gypsy-camping och bartendern som älskade Ravelli
* Portorozz pirer
* Slagsmålet efter en lokal beach-konsert
* Ölpriserna
På utelistan: Tyskland. Lär er engelska. Sluta dubba era filmer. Och skippa korven, magväskorna och attityden.
Vem fan ska hyllas?
Den minst artificiella mästerskapssymfonin sen ”Vi är svenska fotbollsgrabbar”.
Sector Plir vid rodret och Pilgrim som smörjmedel gör denna godbit till en låt att nynna och minnas i sommar.
Att prata med Löddvigg
pilgrim säger: ge mig en idé
Ludvig säger: som vad?
pilgrim säger: vad som helst
pilgrim säger: nåt o göra
Ludvig säger: hmm
Ludvig säger: bygg något
Ludvig säger: gärna i cement
pilgrim säger: som vad?
Ludvig säger: ett bord
pilgrim säger: ett bord i cement?
Ludvig säger: bord o stolar i cement
Ludvig säger: för utomhusbruk
pilgrim säger: vet inte riktigt om jag har råvarorna till det
Ludvig säger: köp
pilgrim säger: vafan! jag åker från sthlm imorrn… lite väl stort projekt att börja bygga cementmöbler som ingen bett om
Ludvig säger: mmm
